Snökaos, kamp, frisparkar i massor – och delad poäng. Det blev annorlunda premiär när IFK fick med sig 1–1 från hemmamötet med Sirius.

Premiär och vårkänslor? Knappast. Det blev en start på allsvenskan som blir värd att minnas, inte minst på grund av de yttre förutsättningarna.

När IFK:s match mot Sirius drog igång piskade snön i sidled över Platinumcars Arena. Det såg inte lätt att bedriva något som kunde liknas vid vettig fotboll.

IFK tog dock tag i taktpinnen tämligen omgående och fick också ofta bra betalt på sin höga press där man flera gånger vann bollen tidigt och kunde ställa om.

Huvudtränaren Rikard Norling tvingades, som väntat, ställa en startelva på benen utan Ísak Bergmann Jóhannesson som varit sjuk i veckan. Det blev utifrån det en väldigt väntad sådan med Henrik Castegren i den rollen centralt och nye Ari Freyr Skúlason till vänster.

Det var dock på den andra kanten som mycket hände i inledningen av matchen. Abdulrazaq Ishaq inledde piggt och var farligt framme flera gånger utan att riktigt få till det sista lilla. När det såg att bedarra lite kom dock ledningsmålet från andra sidan.

Ari Freyr Skúlason har bara tränat med laget den här veckan efter att ha anslutit sent från belgiska Oostende. 

Och man kan presentera sig på sin nya hemmaarena på olika sätt.

Skúlason gjorde det så här:

En projektil från dryga 25 meter rakt upp i bortre krysset för 1–0.

En kandidat till årets mål redan? Absolut. Men inte minst årets första mål.

Efter det tog Sirius över något och hade några halvchanser, dock utan  att få till något särskilt farligt och ledningen stod sig halvleken ut.

I den andra halvleken – efter att man skottat planen fri från snö i den förlängda pausvilan – var det bortalaget som tog över till en början. Sirius kom ständigt fram och hotade och det kändes som en tidsfråga innan kvitteringen skulle komma.

Och det gjorde den också när Jacob Ortmark fick fri yta och kunde avancera och prickskjuta dit kvitteringen tidigt i den andra halvleken.

I ett väder där snön snarare tilltog och ökade i styrka hade IFK svårt att komma in i matchen därefter. Det var Sirius som bestämde i det som möjligen var något som i bästa fall kunde liknas vid fotboll.

Det var svårt att spela, svårt att se bollen när snön inte hann smälta på konstgräset.

Med 20 minuter kvar att spela kom IFK i alla fall tillbaka lite och kunde lyfta upp spelet. Sead Haksabanovic, som dittills inte hade haft det lätt under de annorlunda förutsättningarna, tog sig fram och avslutade ett hyggligt anfall med att lägga bollen tätt utanför bortre stolpen. 

I den 73:e minuten var Christoffer Nyman tillbaka på planen för första gången i år, när den ordinarie lagkaptenen klev in istället för Jonathan Levi. Nyman kunde också ha fått en dröm-comeback i den 82:a minuten när Sead Haksabanovic drog upp ett fint anfall, hittade ut till Samuel Adegbenro som på ett tillslag nådde Nyman.

Han styrde bollen i mål, men var offside. Helt riktigt avvinkat och bortdömt.

I en match med massor av kamp, ideliga frisparkar och mycket fysiskt spel stod det och vägde ända in i slutet. Båda lagen hade svårt att skapa de riktigt heta lägena på det halkiga underlaget.

Det blev mest halvlägen, försök till inlägg och skott utifrån.

Abdulrazaq Ishaq försökte från distans men bollen någon dryg meter utanför.

Det skulle dock bli ett jätteläge till.

På frispark var Sead Haksabanovic ytterst nära att ändå skjuta alla poängen till IFK, ,men bollen i ribban i matchens sista ordinarie minut. 

Därmed stod sig 1–1 tiden ut.

Textkälla/Bildlänk: Norrköpings Tidningar