Matchdax har tagit ett djuplodande snack med IFK Norrköpings tränare Janne Andersson och det går inte att ta miste på Jannes passion för fotbollen.

 – Man har sina gubbar där ute som ska fightas, ibland är det nästan skrämmande, men det är fortfarande så jäkla triggande, säger Janne.

 

Vilka personer har varit mest utvecklande för din tränarkarriär?

– Jag tror man lär sig saker hela tiden. Jag jobbade med Stuart Baxter när jag var 26-27 år, en oerhört lärorik och karismatisk, duktig tränare. Sen plockade jag med mig lite när jag jobbade med Tom Prahl, vi är rätt lika varandra i vissa delar. Sen var jag sex år i Laholm på 90-talet, jag var tränare först i division 2 och så var jag målvaktstränare och fick lära mig alltihop där.

– Sen jobbade jag med Jonas Thern, var assisterande i två år till honom som hade en spelarerfarenhet som jag inte hade på samma sätt, hans syn på saker och ting lärde mig mycket också. Nu jobbar jag med Stefan Hellberg där man liksom tillsammans resonerar och utvecklas ihop, säger Janne.


– Fotboll är ingen fast vetenskap, när man tror man har ett färdigt recept tror jag man är död. Man måste hela tiden vilja utvecklas, det är nya förutsättningar, fotbollen utvecklas totalt och även klubbarna. Det gäller att vilja hänga med samtidigt som man i grunden har en ledarfilosofi och människosyn som man bottnar i.

Vilka tränare och lag inspireras du av i den europeiska fotbollen?

– Jag är dålig på det, haha. Jag tittar ganska lite på europeisk fotboll. Allsvenskan kan jag väldigt bra, svensk fotboll, det räcker liksom för mig. Jag tillhör inte dom här som ser alla matcher i Premier League, Champions League, Europa League och La liga. Jag är rätt så nöjd med det.

– Rent allmänt kan jag säga att ledarskapsmässigt har jag tagit efter Bengan Johansson, handbollstränaren hemma i Halmstad som jag hade i gympa. Hans sätt att leda, finns det nåt ledarskapsfilosofiskt i det tror jag på det att dela med sig av ansvaret, ha kul på vägen och att killarna ska komma fram. Vi bodde bara några hundra meter ifrån varandra. Han var bra, det var en auktoritet. Han gillade mig för jag älskade idrott, men vad dom andra tyckte som inte gillade idrott, det vet jag inte, haha.

Vilka skillnader har du upplevt mellan dom elitklubbar du varit i, Halmstad, Örgryte och Norrköping?

– Halmstad är en klubb jag var delaktig i under 21 år som assisterande och chefstränare, det är den lilla klubben som lyckades i den stora världen. Vi gjorde väldigt bra resultat under många år, med små medel. Men tyvärr var känslan att man förstod inte i Halmstad hur bra vi gjorde det, man trodde det var lite enklare än det var. Vi hade inte råd att värva spelare utan utvecklade egna spelare och hittade spelare i lägre regioner.

– ÖIS var bara en katastrof. Jag skrev på ett treårskontrakt och trodde på långsiktighet, som jag alltid gör. Efter ett halvår var ekonomin körd i botten, hade jag vetat det innan hade jag aldrig skrivit på. Det blev bara jättejobbigt på alla sätt och vis.

– Tittar man sen i Norrköping idag är det en liten storklubb, IFK är en klubb med en potential att utvecklas till något riktigt bra, med arena, intresse, staden och stort engagemang. Det är en stad som är en och en halv gånger större än Halmstad, såhär långt har tiden i Norrköping liksom motsvarat förväntningarna med råge.

Hur har du själv förändrats som ledare under din karriär?

– Det där är ju alltid svårt att säga själv, det är det andra som har lättare att bedöma, men jag tror dels att mitt sätt att se på fotboll i stort sett är kvar sen början. Det är ett lagtänk i botten, starka kollektiv, rakt spel och ur det kan liksom individer utvecklas och bli bra, det har varit en ledstjärna för mig hela tiden. Som människa samlar man på sig erfarenheter, i mitt ledarskap har jag väl blivit lite mer flexibel, förr var jag mer fyrkantig. Jag har lärt mig med åren att människor är olika, det är bra att människor är det, det blir dynamiskt.

Du har ett år kvar med Norrköping, hur ser du på din fortsatta tränarkarriär i ett längre perspektiv?

– Jag känner fortfarande att vi har ett litet steg kvar, vi har både ekonomi och andra resurser att kunna säkerställa en hög nivå år efter år, det är en liten bit kvar. Jag trivs jättebra och när vi skrev på och inledde samarbetet sa vi att vi skrev tre år, men både klubben och jag var överens om att detta är ett långsiktigt arbete.

– Jag har samma vinnarskalle som jag alltid har haft. Jag tycker det är häftigt när man ställer sig vid linjen och inte har en aning om vad som ska hända. Man har sina gubbar där ute som ska fightas, ibland är det nästan skrämmande, men det är fortfarande så jäkla triggande.

Norrköpings Tidningar har gjort en undersökning kring huruvida folket vill ha kvar dig eller inte, har du sett det eller?

– Ja, jag har fått det återgivet för mig.

Hela 98% vill att klubben ska förlänga ditt kontrakt, hur känns det?

– Det är ju jätteroligt. Sen är det viktigaste i den här branschen internt, spelare och ledare. Ibland kanske resultat inte känns bra, men alla internt är ändå medvetna om att vi gjorde det bra med våra förutsättningar. Sen är det även kul med kred utifrån, säger Janne Andersson till Matchdax.

Artikel hämtad från Calle Abrahamsson, matchdax.se

IFK Norrköpings Supporterklubb/Roger Jansson