Sportal.se har talat med IFK Norrköpings Bochum-förvärv om livet i Tyskland, om gräs mot konstgräs och om vad det var som lockade med just Peking.

Den 22 juni 2009 var mittfältaren Andreas Johansson på plats i Bochum, den tyska staden med runt 380 000 invånare i delstaten Nordrhein-Westfalen, för att skriva kontrakt. 

Han hade då tagit beslutet att lämna gemytliga Örjans Vall för utlandet. Bundesliga-klubben Bochum hade hört av sig under våren och den 1 juli klev hallänningen in på träningsanläggningen tillhördande en av världens äldsta klubbar, grundad redan 1848. 

– Vi trivdes otroligt bra där vi bodde, det var ett äventyr. Jag lärde mig otroligt mycket om mig själv både privat tillsammans med sambon och på fotbollsplanen, förklarar Johansson till Sportal.se. 

Johansson gjorde 16 matcher för Bochum under sitt första år i klubben, men han kunde inte hjälpa laget kvar i Bundesliga. Istället spenderades det andra året i Bundesliga 2 där han spelade så gott som samtliga matcher tillsammans med landsmannen och vännen Matías Concha. 

– Jag och Matías kom ganska nära varandra där nere, vi bodde i samma hus. Jag tror att han bodde två våningar ovanför mig i samma lägenhetshus. Vi känner varandra bra, det är en riktigt bra kille. Tyvärr åkte han på en väldigt olycklig skada (Concha bröt benet i höstas) men jag tror att han är tillbaka och är i bra form nu, säger Johansson. 

För Johanssons del blev hösten och vintern 2011 inte alls vad han tänkt sig. Klubben sparkade tränare Freidhelm Funkel – den fjärde tränaren att få lämna under Johanssons tid i klubben – och Andreas Bergmann som nyss sparkats från Hannover tog över taktpinnen. 

När IFK Norrköping hörde av sig var det till slut ett ganska enkelt beslut att vända hem till Sverige igen i slutet av januari. 

– Det var väl lite både och. Dels satt jag på ett kontrakt som löpte ut till sommaren. Sen visste jag om att IFK Norrköping varit intresserade en tid. Vi pratade om att stanna men sen blev det ändå att vi vände hem till Sverige eftersom det var då klubbarna satte sina trupper inför säsongen. Vi hade bytt tränare där nere och jag hade inte fått spela så mycket. Det kändes inte helt kul att gå en hel vår utan att spela fotboll. Nu är vi hemma i Sverige och det känns lite som att komma till ro. 

IFK Norrköping var länge med i bottenstriden i Allsvenskan förra säsongen men klarade till slut nytt kontrakt. Inför den här säsongen är det bland annat Johansson som ska ge laget den stabilitet som Janne Andersson och spelarna själva efterfrågat under vintern. 

– Det känns riktigt bra att vara här. Vi har tagit sju poäng på fyra matcher trots missräkningen när vi inte vann mot Gif Sundsvall hemma. Vi är ett gött gäng och har ett bra lag med många unga spelare. Jag tror definitivt att vi kan lyckas bättre än förra året. Vi har startat de fyra första matcherna med exakt samma elva men det finns många spelare i 20-22-års åldern som är där och trycker på. Det finns många spelare att ta av. 

Tillsammans med talangen och kreatören Astrit Ajdarevic bildar Johansson nu en av Allsvenskans mest intressanta mittfältskonstellationer. Johansson tar mycket av det defensiva ansvaret medan Ajdarevic ska ha en offensivare roll den här säsongen jämfört med ifjol. Och det är under en tränare han känner väldigt väl.

– Det är klart att Janne (Andersson) är en bra tränare. Jag har haft honom tidigare (i Halmstad BK) och det var en av anledningarna till att det blev Norrköping. Det är lättare att komma in i laget rent taktiskt när man känner tränaren. 

– Det blir så att jag tar den defensiva rollen, vi är rätt olika som spelare och kompletterar varandra väl. Jag stannar och sitter och försöker att styra upp spelet där medan Astrit går framåt. Men får jag läge att gå framåt så gör jag givetvis det, det är så jag vill spela. Jag tycker nog att jag spelar på samma sätt som jag alltid har gjort. Sedan tiden i Tyskland har jag väl lite bättre tempo och har fått bättre spelförståelse och står mer rätt. Det känns som att jag kommit upp ett snäpp. Jag krånglar aldrig till det, menar Johansson med ett skratt.

I samtidigt som 30-årige Johansson börjat komma in i Allsvenskan igen har han också hittat rätt socialt. 

– Det känns bra i Norrköping. Vi har äntligen kommit i ordning i en lägenhet. Det är trevligt att bo på hotell men inte för länge. Det är ingen jättestad så det har varit ganska lätt att hitta gatorna och jag har till och med börjat lära mig gatunamnen och var man hittar vad. 

På söndag väntar ny batalj i serien, den här gången är det Gais som står för motståndet på Gamla Ullevi. 

– Jag hoppas att vi får med oss ett bra resultat från Ullevi den här gången också, hoppas Johansson och syftar på 2-1-segern mot IFK Göteborg i omgång 2.

– Vi har precis avslutat en träning på gräs för en gångs skull. Jag är ju mer för gräs, det har jag varit hela livet. Det är visserligen inga större skillnader nu med konstgräsets utveckling men när vi mötte Göteborg spelade vi på en jättefin gräsmatta, det var underbarrt!

Sportal.se/Andreas Björkman